Jag hatar att blogga, jag har alltid hatat det. Men ibland finns det saker som man inte kan säga till folk för att man skäms, eller att man är rädd, och ja ni fattar.. alla dom sakerna ska jag skriva här, genom att vara anonym. Jag håller på att spricka, explodera av sånt som jag inte kan berätta. Jag hoppas att genom att skriva här, kommer det att hjälpa mig lite. Jag behöver inte medlidande eller något, jag vill bara att folk ska förstå.
Det skulle vara bra med läsare (vilket jag inte tror att jag kommer få så många av) men bloggen är till för mig själv.. om min ätstörning, det som jag aldrig vågar prata med människor om. Jag pratar med mig själv ibland, tänker att det är någon som lyssnar och förstår, som sitter rakt framför mig och bara lyssnar, lyssnar och lyssnar. Känner mig lättad för en stund.
Vill skära bort ångesten som om det vore fett i kroppen.
No comments
Post a Comment